portportalen

Idag kan jag med stor glädje presentera en artikel skriven för portportalen av min gode vän och portbroder Erik Jonsson.

"The man who comes back through the Door in the Wall will never be quite the same as the man who went out. He will be wiser but less sure, happier but less self-satisfied, humbler in acknowledging his ignorance yet better equipped to understand the relationship of words to things, of systematic reasoning to the unfathomable mystery which it tries, forever vainly, to comprehend."


Man hade kunnat föreställa sig Haparanda som ett mecka för vida portar, precis som den landsända präglas av sina förunderliga, kala vidder. Det är emellertid långt ifrån sanningen. I Haparanda har förutsättningarna och möjligheterna kastats bort. Med nyetablerade IKEA vore det befogat med en eller två väldiga portar. Sålunda styr man sina steg mot varuutlämningen. Icket då. Blott ensamma dörrar så lång ögat ser. Hur får man in alla dessa varor i huset? Tre (!) portar värda namnet finner jag i Haparanda - en gränsstad där tonvis med gods passerar dagligen.

/Erik Jonsson, för Portportalen
Eftertryck eller referat i dagspressen undanbedes.


Fyra företag, bara tre portar. Detta är symptomatiskt för Haparandas bristfälliga portplanering.


Efter tröttsamt letande vilar jag ut mot en "grindport" i gränslandet mellan Haparanda och finska Torneå. Konstruktionen är av gammalt snitt, en rest från de tider då soldater och väldiga vagnar rullade över gränsen. På den tiden fordrades rejäla portar för att hålla ryssen stången. Idag låter man dem snarare förfalla.


Nedsänkt port. Entréen är förvisso rikt bekostad, i stolt porttradition. Notera dock ingångens själva utformning. Inte ens i detta fall har man dragit sig för att inruta öppningen efter billig dörrprincip.

Tusen tack Erik för de fina bilderna och dina intressanta iakttagelser.